Kan en skyddad ursprungsbeteckning omfatta mer än själva namnet – exempelvis innebära skydd mot en form eller ett utseende som är kännetecknande för en produkt med skyddat namn? EU-domstolen klargör.

I en domstolsprocess mellan den franska sammanslutningen för producenter av osten MORBIER – Syndikatet – och en enskild fransk osttillverkare – i processen benämnd SAS – begärde Cour de cassation (Hösta domstolen, Frankrike) förhandsbesked från EU-domstolen för att vinna klarhet i vad som egentligen omfattas av det skydd en ursprungsbeteckning ger.

Namnet MORBIER åtnjuter skydd som en skyddad ursprungsbeteckning för en särskild sorts ost. I det ursprungliga dekret som låg till grund för det immaterialrättsliga skyddet fastställdes ett geografiskt referensområde och de nödvändiga krav som skall vara uppfyllda för att ursprungsbeteckningen skall kunna göras gällande. I den produktspecifikation (som bifogades i kommissionens genomförandeförordning) har, för den skyddade beteckningen, har det i dekretet angivna geografiska referensområdet och de nödvändiga kraven (med en marginell modifiering) upprepats. Osten skall framställas av opastöriserad komjölk i form av pressad, ej upphettad ostmassa, ha en i produktspecifikationen på visst sätt beskriven tillplattad och cylindrisk form, en svart horisontell strimma i mitten som är sammansmält med och löper genom hela osten. Osten skall ha en skorpa, vara i färgen beige till orange med vissa i produktspecifikationen beskrivna färgnyanser etc. Osten skall ha viss i produktspecifikationen angiven konsistens, vara framställd på visst angivet sätt samt ha en på visst sätt beskriven smak. Osten skall också lagras under en i produktspecifikationen närmare angiven tidsperiod.

SAS har tillverkat osten MORBIER under många år, men är beläget utanför det geografiska referensområde som angavs i det ursprungliga dekret som låg till grund för ursprungsbeteckningen MORBIER. Genom ett särskilt dekret gavs SAS rätt att använda beteckningen MORBIER under en övergångsperiod. När övergångsperioden hade löpt ut saluförde SA under beteckningen MONTBOISSIER en ost som framställts, såg ut och smakade på samma sätt som den ost man tidigare sålt under beteckningen MORBIER. SAS hade i ett tidigare skede låtit registrera det amerikanska varumärket MORBIER DU HAUT LIVRADOIS. Syndikatet stämde in SA till domstol och gjorde gällande intrång i den skyddade ursprungsbeteckningen MORBIER samt agerande i strid med bestämmelser om illojal konkurrens och snyltning mm.

Underinstansen meddelade en dom varigenom yrkandena ogillades – vilken dom fastställdes av Cour d´appel de Paris. Cous d´appel slog fast att det inte var förbjudet att saluföra en ost som har en eller flera egenskaper som anges i produktspecifikationen för MORBIER och således liknar osten med den skyddade beteckningen. Vidare konstaterade appellationsdomstolen att bestämmelserna om skyddade ursprungsbeteckningar inte avser att skydda en produkts utseende eller de egenskaper som beskrivs i produktspecifikationen – utan att skydda produktens namn. Detta innebär att bestämmelserna om skydd för ursprungsbeteckningar inte innebär ett förbud för andra att tillverka en produkt enligt samma teknik som den som anges i en standard tillämplig på den geografiska beteckningen. Domstolen fann även att de två ostar som bedömdes därtill uppvisade olikheter i fråga om innehåll mm.

I sitt överklagande till Cour de cassation anförde Syndikatet att en ursprungsbeteckning är skyddad mot varje förfarande som kan vilseleda konsumenten om produktens verkliga ursprung och att appellationsdomstolen åsidosatt artikel 13.1 i förordning 1151/2012 när den konstaterade att det endast är användningen av den skyddade ursprungsbeteckningen som är förbjuden.

I det förhandsavgörande EU-domstolen nu har meddelat görs följande klargöranden:

(1) Artikel 13.1 i förordning 1151/2012 skall inte tolkas så att det för tredje man endast är förbjudet att använda det registrerade namnet (=även andra förfaranden, anspelningar mm kan utgöra intrång i den skyddade ursprungsbeteckningen)

(2) Artikel 13.1 d i förordning 1151/2012 skall tolkas så att nyttjandet av en form och ett utseende som är kännetecknande för den produkt som skyddas av ett registrerat namn kan förbjudas – när detta återgivande kan få konsumenter att tro att produkten i fråga omfattas av det registrerade namnet.

Alltså: även om man inte använder den beteckning som åtnjuter skydd som ursprungsbeteckning kan andra element i utformningen och presentationen av en produkt – såsom produktens/förpackningens form och utseende – inom samma produktområde förleda konsumenter att tro att produkten omfattas av det registrerade namnet.

EU-domstolens dom av den 17 december 2020 i mål C-490/19 (Syndicat interprofessionnel de défense du fromage Morbier vs Societé Fromagère du Livrais SAS)