Högsta domstolen anser att upphovsrättslagens inskränkningar av upphovsrätten är tydliga – SVT begick intrång när den sk järnrörsfilmen publicerades

Frågan om SVT:s publicering av stillbilder och rörliga sekvenser ur den s.k. järnrörsfilmen skett i strid med upphovsmannens (KE) närståenderättigheter har nu avgjorts av Högsta domstolen.

Två bestämmelser i upphovsrättslagen står i fokus vid Högsta domstolens prövning: 23 och 25 §§ upphovsrättslagen. I bestämmelserna finns inskränkningar i upphovsrätten som bedömts vara motiverade av hänsyn till informationsintresse och bl.a. mediernas förutsättningar att bedriva sin verksamhet. Enligt 23 § får offentliggjorda konstverk återges bl.a. i en tidning eller tidskrift i samband med en redogörelse för en dagshändelse – om det sker i enlighet med god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet. Ett verk anses offentliggjort om det gjorts tillgängligt för allmänheten med upphovsmannens samtycke eller i enlighet med en inskränkning i upphovsrätten. Enligt 25 § upphovsrättslagen får verk som syns och hörs under en dagshändelse återges vid information om dagshändelsen genom radio, tv, direkt överföring eller film, i den omfattning som motiveras av informationssyftet.

HD konstaterar att inskränkningarna i 23 och 25 §§ upphovsrättslagen har haft sina motsvarigheter i lagen sedan dess tillkomst. Frågan om avvägningen mellan upphovsmännens intressen och intresset av en fri opinionsbildning och informationsfrihet har varit föremål för överväganden i flera lagstiftningssammanhang. Den översyn som gjordes i samband med genomförandet av det sk Infosoc-direktivet resulterade i att 23 och 25 §§ behölls i sak oförändrade. Detta innebär att kravet i 23 § på att ett verk skall vara offentliggjort gäller, liksom kravet i 25 § på att verket måste synas eller höras under den återgivna dagshändelsen. Att med stöd av Infosoc-direktivet införa någon mer allmänt tillämplig inskränkning för nyhetsrapportering ansågs inte av lagstiftaren motiverat av hänsyn till informationsintresset.

Domstolen slår fast att domstolarnas skyldighet att beakta unionsrätten vid tolkning av nationell rätt inte kan sträcker sig så långt att en lagregel skall tolkas i strid med sin ordalydelse – om Infosoc-direktivet skulle innebära ett krav på inskränkningsbestämmelser som utformats på ett mer öppet sätt kan bestämmelserna i 23 och 25 §§ upphovsrättslagen ändå inte tolkas i strid med lagtexten.

Högsta domstolen anför att det under vissa omständigheter finns möjlighet för en domstol att med hänsyn till motstående intressen av yttrandefrihet och informationsfrihet meddela en friande dom vid åtal om intrång i upphovsrätten. Detta har bl.a. gjorts i det s.k. ”Manifestmålet” (NJA 1985 s. 893). Förhållandena vid bedömning av ett straffrättsligt ansvar är dock, enligt domstolen, andra än vid bedömningen av ett civilrättsligt ansvar för intrång i upphovsrätt. Det saknas motsvarande möjligheter för en domstol att ”fria” i ett mål avseende enskildas inbördes förhållanden.

Den slutsats Högsta domstolen drar – efter en genomgång av de grunder för ansvarsfrihet som åberopats av SVT (bestämmelser i Europakonventionen och EU-stadgan mm) – är att 23 och 25 §§ i upphovsrättslagen inte tolkningsvis kan ges annan innebörd än den som följer av lagtextens klara ordalydelse. SVT har inte visat att stillbilderna ur filmen har offentliggjorts med upphovsmannens samtycke eller med stöd av någon inskränkningsbestämmelse i lagen. Fotografierna och filmsekvenserna kan inte heller anses ha setts eller hörts under en dagshändelse – och därmed är inte inskränkningen i upphovsrätten i 25 § upphovsrättslagen tillämplig.

Då 23 och 25 §§ upphovsrättslagen inte är tillämpliga har intrång i KE:s närståenderättigheter begåtts och han har rätt till ersättning för SVT:s nyttjande på sätt som anges i upphovsrättslagen.

Högsta domstolen ansluter sig i sin bedömning till tidigare instanser och fastställer Patent- och marknadsöverdomstolens överklagade dom.

Högsta domstolens dom av den 18 mars 2020 i mål nr T 4412-19

Patent- och marknadsöverdomstolens dom av den 15 juli 2019 i mål nr PMT 1473-18

Patent- och marknadsdomstolens dom av den 23 januari 2018 i mål nr PMT 14029-16