Betydelsen av varumärkesinnehavarens faktiska användning vid bedömning av intrång – EU-domstolen klargör
Länsförsäkringar AB (”Länsförsäkringar”) innehar ett EU-varumärke för sin av geometriska former uppbyggda logotyp – två mörkblå räta vinklar och en röd fyrkant i mitten som tillsammans bildar en fyrkant – bland annat med avseende på tjänster i klass 36: fastighetsmäkleri, värdering av fastigheter, fastighetsförvaltning mm och i klass 37: uppförande och anläggande av byggnationer, reparationer och underhåll samt installationstjänster. Logotypen registrerades som EU-varumärke den 4 januari 2008.
Matek A/S (”Matek”) bedriver produktion och montering av trähus. Under åren 2008-2011 använde Matek en logotyp inom ramen för sin verksamhet som var påtagligt lik Länsförsäkringars logotyp – två räta vinklar i mörkt blått respektive mellanblått och en grön fyrkant i mitten som tillsammans bildar en fyrkant.
Länsförsäkringar väckte talan om varumärkesintrång vid Stockholms tingsrätt och yrkade vitesförbud för Matek att i näringsverksamhet använda ett kännetecken som liknar Länsförsäkringars logotyp. Tingsrätten biföll talan. Matek överklagade till Svea hovrätt. Hovrätten ändrade tingsrättens dom och ansåg att den omständigheten att Länsförsäkringar inte använt sin logotyp för den verksamhet Matek bedrev innebar att förväxlingsrisk inte uppkommer – något intrång förelåg därför inte.
Länsförsäkringar överklagade hovrättens dom till Högsta domstolen. För att få klarhet i frågan om betydelsen av varumärkesinnehavarens egen användning av ett registrerat varumärke under registreringens fem första år begärde Högsta domstolen förhandsbesked från EU-domstolen.
EU-domstolens klara besked var följande: Under den femårsperiod som följer på registreringen av ett EU-varumärke har innehavaren rätt att hindra tredje man från att i näringsverksamhet använda tecken som är identiskt med eller liknar EU-varumärket med avseende på samtliga varor och tjänster som är identiska med eller av liknande slag som dem registreringen omfattar om detta kan leda till förväxling hos allmänheten – utan att behöva visa att varumärket varit i verkligt bruk för dessa varor eller tjänster.
EU-domstolens dom av den 21 december 2016 i mål C-654/15