Att streama film från webbplats med olovligen tillgängliggjort skyddat material – otillåten exemplarframställning?

Genom ett förhandsavgörande har EU-domstolen dels vidareutvecklat innebörden av det unionsrättsliga begreppet ”överföring till allmänheten” och dels tolkat reglerna om framställning av ”tillfälliga kopior” med avseende på streaming.

Holländaren Wullems saluförde en s.k. multimediaspelare – en apparat som fungerar som ett medium mellan en bild- och/eller ljudsignal och en tv-skärm. Multimediaspelaren var förprogrammerad och innehöll en programvara som gjorde det möjligt för användare att med ett enkelt användargränssnitt starta filer som var fritt tillgängliga på Internet. Vidare innehöll multimediaspelaren tilläggsprogram som specifikt hänvisade till webbplatser på Internet där besökare ges fri tillgång till skyddade verk utan att rättighetshavaren gett tillstånd till detta. Wullems marknadsförde multimediaspelaren med påståenden om att den gav möjlighet att enkelt och utan kostnad på en tv-skärm få tillgång till audiovisuellt material som fanns tillgängligt på Internet utan upphovsrättsinnehavarens samtycke.

Stichting Brein – en stiftelse som tillvaratar upphovsrättsinnehavaren rättigheter – anmodade Wullems att upphöra med försäljningen. När så inte skedde stämde stiftelsen Wullems för intrång i upphovsrättigheter vid nederländsk domstol. Domstolen beslutade att hänskjuta ett antal tolkningsfrågor till EU-domstolen, bland annat frågan om begreppet ”överföring till allmänheten” kunde anses innefatta försäljningen av den aktuella multimediaspelaren samt frågan om de kopior av skyddat material som uppkommer hos användare vid streaming faller in under begreppet ”tillfälliga kopior” och därmed är undantaget från ensamrätten.

EU-domstolen konstaterade att begreppet ”överföring till allmänheten” innefattar försäljning av en multimediaspelare av det aktuella slaget – detta trots att allt material som görs tillgängligt med hjälp av multimediaspelaren är fritt tillgängligt på Internet denna förutan. Försäljningen av multimediaspelaren ansågs inte enbart utgöra ett tillhandahållande av de fysiska förutsättningarna för att möjliggöra överföringen. Av betydelse för domstolens bedömning var bland annat det faktum att möjligheten att hitta olovligen utlagt material förenklas avsevärt, att Wullems verksamhet är vinstdrivande och att presumtionen därmed är att han vet om material som görs tillgängligt genom hyperlänkningen är lovligen eller olovligen tillgängliggjort (hans vetskap kan motbevisas).

EU-domstolen slog vidare fast att de tillfälliga kopior av ett skyddat verk som framställs på en multimediaspelare av aktuellt slag när verket strömmas från en webbplats där det finns tillgängligt utan rättsinnehavarens samtycke inte omfattas av undantaget från exemplarframställningsrätten i artikel 5.1 och 5.5 i Infosoc-direktivet. Den främsta anledningen att köpa multimediaspelaren var förekomsten av det förinstallerade tilläggsprogrammet – det var således avsiktligt och med vetskap om omständigheterna (reklamen var entydig) som köpare tog del av skyddade verk som tillgängliggjorts utan rättsinnehavarens samtycke. Den tillfälliga kopieringen ska därför ”i princip anses strida mot det normala utnyttjandet av verken och oskäligt inkräkta på rättsinnehavarnas legitima intressen”. Att som användare streama kan således under vissa omständigheter utgöra ett otillåtet förfogande.

EU-domstolens dom av den 26 april 2017 i mål C-527/15 Stichting Brein ./. Wullems