Har det betydelse hur varumärkeshavarens faktiska användning ser ut när frågan om intrång prövas? HD begär förhandsavgörande från EU-domstolen

Länsförsäkringar AB (publ) (”Länsförsäkringar”) är innehavare av ett gemenskapsvarumärke föreställande ett geometriskt mönster (figurmärke). Registreringen omfattar bl.a. fastighetsmäkleri, värdering av fastigheter, uthyrning av lägenheter och affärslokaler, fastighetsförvaltning (klass 36) samt uppförande och anläggande av byggnationer, reparationer och underhåll samt installationstjänster. Företaget A/S Matek (”Matek”), vars huvudsakliga verksamhet består i att producera och montera trähus, använder en symbol som Länsförsäkringar anser faller innanför skyddsomfånget för bolagets registrerade figurmärke och att Matek därför begår varumärkesintrång.

Tingsrätten delade Länsförsäkringars uppfattning att det fanns en risk för förväxling mellan Länsförsäkringars gemenskapsvarumärke och den figur Matek använder. Domen överklagades och Hovrätten ändrade tingsrättens dom och ogillade Länsförsäkringars talan. Hovrätten ansåg att gemenskapsvarumärket var väl känt inom omsättningskretsen, att det hade ett stort skyddsomfång och att Mateks figur liknade gemenskapsvarumärket. I fråga om varu- och tjänsteslagslikhet ansåg domstolen att det var den verksamhet som faktiskt bedrivs av rättighetshavaren som skall jämföras med den som bedrivs av påstådd intrångsgörare. Med beaktande av det sätt på vilket Länsförsäkringar använder sitt varumärke fann hovrätten, vid en helhetsbedömning, att det inte fanns risk för förväxling.

Inför sin prövning har Högsta domstolen beslutat att inhämta ett förhandsavgörande från EU-domstolen. Högsta domstolen önskar veta om det har någon betydelse för ensamrätten om varumärkeshavaren inte gjort verkligt bruk av sitt varumärke under en period som ligger inom fem år från registreringstidpunkten. Om frågan besvaras jakande önskar domstolen besked om under vilka förutsättningar och på vilket sätt användningen inverkar på ensamrätten.

Högsta domstolens beslut av den 3 december 2015 i mål nr T 3403-14
Svea hovrätts dom av den 3 juni 2014 i mål nr T 6270-13