Tunn boett och sk natoarmband i visst utförande – Patent- och marknadsöverdomstolen anser att Daniel Wellington-klockan utgör ett verk skyddat av upphovsrätt

I maj 2018 kom Patent- och marknadsdomstolen (PMD) till slutsatsen att klockan från Daniel Wellington inte uppfyllde kraven för upphovsrättsligt skydd. Något vitesförbud för Ur & Penn att tillverka och marknadsföra/sälja vissa klockor meddelades därför inte. Bland annat ansåg domstolen att det vid tidpunkten för Daniel Wellingtons lansering av den aktuella klockmodellen fanns flera exempel på kombinationen av en tunn boett och ett sk natoarmband. Det var vid tidpunkten också möjligt att köpa natoarband separat och att själv kombinera dessa med minimalistiska boetter av olika slag. Den enkla möjligheten att kombinera eller separera två beståndsdelar – som inte var för sig har upphovsrättsligt skydd – talade, enligt PMD, mot att tillerkänna klockan verkshöjd och upphovsrätt. Det förhållandet att klockan har fått ett stort genomslag på marknaden behöver ”inte säga något om produktens upphovsrättsliga skyddsomfång” (sid. 14 i PMD:s dom, hänvisning görs till domstolens egen dom i mål nr PMT 14823-16 av den 29 mars 2018).

Patent- och marknadsöverdomstolen (PMÖD) ser annorlunda på saken. Domstolen tar sin utgångspunkt i EU-rättslig praxis och hänför sig till de två villkor EU-domstolen anser skall vara uppfyllda för att upphovsrättsligt skydd skall kunna göras gällande: ett verk skall vara originellt i den meningen att det är upphovsmannens egen intellektuella skapelse och det verk som skall skyddas måste ta sig ett sådant uttryck att det kan identifieras med tillräcklig precision och objektivitet (sid. 6 i domen). En intellektuell skapelse kan anses vara upphovsmannens egen om den avspeglar hans eller hennes personlighet, vilket är fallet om upphovsmannen i samband med skapandet har kunnat uttrycka sin kreativa kapacitet genom att göra fria och kreativa val (hänvisning görs till Painer-domen, C-145/10, punkterna 88-94).

I det aktuella fallet med Daniel Wellington-klockan anser domstolen att det genom Ur & Penns åberopade bevisning förebringats visst stöd för att det funnits produkter som var utseendemässigt lika den aktuella klockan från Daniel Wellington när denna kom till. Daniel Wellington har emellertid visat att bolagets grundare vid skapandet av Daniel Wellington-klockan har träffat sådana kreativa och fria val att klockan är att anse som hans intellektuella skapelse – originalitetskriteriet är därmed, enligt PMÖD, uppfyllt. Daniel Wellington-klockan är ett fysiskt föremål med ett sådant uttryck att den kan identifieras med tillräcklig precision och objektivitet – det andra villkoret för upphovsrättsligt skydd är därmed också uppfyllt. Den klocka Ur & Penn salufört ansågs vara så pass lik att den faller inom skyddsomfånget för Daniel Wellington-klockan och intrång anses därför vara för handen.

Daniel Wellington önskade att information om domen skulle spridas genom publicering av annonser på Facebook och Instagram. Ur & Penn hade godtagit spridning av information om domen, men ansåg att detta skulle ske i traditionella medier. PMÖD konstaterade att Facebook och Instagram idag är väletablerade kanaler för marknadsföring och annan informationsspridning och ansåg därför att det var lämpligt att information sprids på sätt Daniel Wellington yrkat.

Daniel Wellingtons talan var i fråga om ersättning och skadestånd utformad som två fastställelseyrkanden. Såvitt avser frågan om fastställelse av skyldighet att betala ersättning för ”ytterligare skada” gjorde domstolen bedömningen att Daniel Wellington inte visat att skada i form av utebliven vinst uppkommit (dock ansågs någon skada på det anseende som förknippas med Daniel Wellington-klockan ha uppkommit genom Ur & Penns försäljning). Detta kommer särskilt till uttryck i domslutet – punkten d) in fine – trots att yrkandet endast avser en generell fastställelse av att Ur & Penn skall betala ersättning för ”ytterligare skada”.

Patent- och marknadsöverdomstolens dom av den 22 mars 2019 i mål nr PMT 5885-18 

Patent- och marknadsdomstolens dom av den 18 maj 2018 i mål nr PMT 4678-17

»Till arkivet