Passivt lagrande av licensierad programvara – upphovsrättsligt relevant förfogande? Högsta domstolen anser inte det.

Malmö stad ingick år 2000 ett avtal med Alfa Kommun och Landsting AB (Alfa) om köp av ett administrativt it-system – Origo. Programmet togs i bruk i februari 2002 och efter uppsägning från Alfas sida upphörde avtalet den 31 december 2013. Malmö stad fortsatte att använda Origo till och med den 12 januari 2015 då applikationsservern stängdes. Den 27 juli 2015 raderade Malmö stad den s.k. brukskopian av Origo och den 28 september 2015 raderades även den s.k. säkerhetskopia som funnits kvar i back-up-systemet.

Alfa väckte talan och gjorde gällande att Malmö stad begått intrång i Alfas upphovsrätt till programvaran under hela perioden 1 januari 2014 till och med den 28 september – dvs under hela den period efter licensens utgång som någon kopia av programvaran funnits lagrad hos Malmö stad. Vidare yrkade Alfa skälig ersättning för utnyttjande av det skyddade datorprogrammet samt skadestånd.

Malmö tingsrätt fann att Malmö stad hade begått intrång i Alfas upphovsrätt till programvaran till och med den 12 januari 2015, dvs under den period efter att licenstiden hade löpt ut då applikationsservarn ännu inte hade stängts av. Den efterföljande lagringen av bruks- och säkerhetskopiorna utgjorde emellertid, enligt tingsrätten, inget upphovsrättsintrång. Malmö stad förpliktades utge skälig ersättning för nyttjande. Hovrätten över Skåne och Blekinge – dit domen överklagades – gjorde bedömningen att även den passiva lagringen av bruks- och säkerhetskopior utgjorde ett intrång i Alfas upphovsrättigheter. Skälig ersättning – högre än i tingsrätten – samt skadestånd utdömdes.

Högsta domstolen hade därefter att ta ställning till frågan om det kan anses utgöra ett upphovsrättsintrång att i ett back-up-system eller annars på en server lagra kopior av datorprogram utan att vidta andra åtgärder med kopiorna samt, om så anses vara fallet, hur ersättningen för det intrånget skall bestämmas (frågan om intrång under perioden fram till den 12 januari 2015 var inte föremål för överklagandet). Högsta domstolen konstaterade att upphovsmannens ensamrätt inskränks genom bestämmelser i 2 kap upphovsrättslagen och att bestämmelsen i 2 kap 26 § g i upphovsrättslagen om kopior av datorprogram är av intresse i detta fall. Av bestämmelsen framgår att den som förvärvat rätt att använda ett datorprogram har rätt att framställa sådana kopior av programmet som är nödvändiga för att han/hon skall kunna använda programmet för avsett ändamål (brukskopior) samt framställa säkerhetsexemplar av programmet ”om detta är nödvändigt för den avsedda användningen av programmet (säkerhetskopior”). Rätten att framställa säkerhetskopior kan inte avtalas bort.

Högsta domstolen konstaterar att upphovsrättslagen uppbyggnad, med ensamrättigheter och inskränkningar, medför att det krävs ett upphovsrättsligt förfogande för att det skall bli fråga om ansvar för intrång. Vid inlagring av ett datorprogram i ett it-system sker en exemplarframställning – ett passivt lagrande utan att något ytterligare exemplar framställs innefattar däremot inte något förfogande som omfattas av upphovsmannens ensamrätt.

Domstolen frågade sig därefter om det finns en skyldighet enligt upphovsrättslagen att förstöra bruks- och säkerhetskopior. När bestämmelsen om rätten att framställa bruks- och säkerhetskopior av datorprogram infördes föreskrevs samtidigt ett förbud mot annan användning liksom mot användning sedan rätten att använda programmet hade upphört (prop. 1988/89:85 s. 31). Upphovsrättsutredningen föreslog en skyldighet att förstöra sådana kopior när rätten att använda programmet upphört, men i propositionen gjordes bedömningen att en skyldighet av detta slag varken var lämplig eller nödvändig. Lagstiftarens avsikt har varit att det inte skall finnas skyldighet att förstöra bruks- och säkerhetskopior. Av unionsrätten följer endast ensamrätt till exemplarframställning – något krav på ersättningsskyldighet för passivt lagrande av datorprogram ställs inte.

Högsta domstolens svar på frågan om det passiva lagrandet av licensierad programvara efter licenstidens utgång är att det inte utgör ett upphovsrättsintrång.

Högsta domstolens dom av den 25 september 2018 i mål nr T 1738-17

Hovrättens över Skåne och Blekinge dom av den 9 mars 2017 i mål nr T 74-16

Malmö tingsrätts dom av den 15 december 2015 i mål nr T 11639-13