Arbetsdomstolen meddelar dom i upphovsrättstvist om ”Babblarna” – förlag anses ha förvärvat förfoganderätt till illustrationer skapade av uppdragstagare/anställd

En illustratör/animatör samarbetade med ett förlag under drygt tolv års tid – 2005-2017 – under nio år som frilansande uppdragstagare och under drygt tre år som anställd. Inom ramen för samarbetet skapade han illustrationer till ”Babblarna” – figurer för barn som med tiden kommit att bli omåttligt populära och som nu förekommer i böcker, filmer, spel och en mängd andra produkter. Illustratören erhöll fast arvode/lön samt royalty på förlagets försäljning av produkter med ”Babblarna” (i enlighet med villkor i ett avtal som förlaget upprättat och skrivit under). Omkring 2015 fick ”Babblarna” sitt kommersiella genombrott.

Inga skriftliga eller muntliga avtal träffades om övergång av upphovsrättigheter under uppdragstiden eller under illustratörens första år som anställd. Det var först under anställningens sista år, i januari 2017, som parterna ingick ett skriftligt anställningsavtal. Avtalet innehöll ingen reglering om upphovsrättigheter eller immaterialrättigheter i övrigt. I maj 2017 ingicks ett reviderat anställningsavtal. I detta avtal infogades en bestämmelse om övergång av ”rättigheter” till ”material” till sådant som skapats inom ramen för anställningen. Illustratören väckte frågor om royalty, underlag för beräkning av royalty samt upphovsrättigheter mm. och under hösten 2017 blev relationen mellan honom och förlaget alltmer infekterad. I november 2017 sade illustratören upp sin anställning.

I maj 2018 stämde förlaget (och Medieföretagen) in illustratören (och Unionen) till Arbetsdomstolen för att få fastställt att förlaget förvärvat förfoganderätten till de upphovsrättsligt skyddade prestationer avseende ”Babblarna” som illustratören skapat inom ramen för uppdrags- och anställningsförhållande.

Hattens linje i processen har varit att avtal funnits, alternativt att Schuberts passivitet och praktiska agerande i förening med uppdragsförhållandets/anställningsförhållandets art har gjort att upphovsrättigheterna har övergått på förlaget. Schubert, på sin sida, har haft linjen att rättigheter finns kvar hos upphovsmannen om övergång inte kan visas, att passivitet/praktiskt handlande inte är tillräckligt för att upphovsrättigheter ska övergå, att uppdragsgivare-arbetsgivare bör stå risken av icke-existerande/otydliga avtal om upphovsrätt och att royaltyavtalet och Hattens betalning av royalty utgjort stöd för hans uppfattning att han behållit sina upphovsrättigheter.

AD konstaterar också i sin dom att tvisten innehåller ”komplicerade juridiska frågor där tydlig praxis saknas…”. Enligt domstolen kunde Schubert förutse hur hans verk skulle användas och eftersom han utan att protestera har medverkat till Hattens förfoganden har Hatten förvärvat förfoganderätten till de upphovsrättsliga verken. Att Schubert mottog ett underskrivet royaltyavtal och erhöll utbetalningar av ”royalty” under tio års tid ändrar inte domstolens bedömning. Begreppet ”royalty” har, enligt domstolen, ingen entydig innebörd, men används ofta om ersättning som betalas av någon som redan förvärvat förfoganderätt till annans upphovsrättsliga verk.

Arbetsdomstolens dom av den 27 november 2019, AD 2019 nr. 53 (Hatten Education AB/Medieföretagen ./. Ola Schubert/Unionen)