Hur beräknas ”skälig ersättning” för utnyttjande enligt 54 § upphovsrättslagen? Högsta domstolen kommer att pröva frågan.
Frågan om hur man beräknar skälig ersättning för utnyttjande av ett upphovsrättsligt skyddat verk i en process om intrång är omdiskuterad. Utgångspunkten är att ersättningen skall motsvara den ersättning rättighetshavaren skulle ha erhållit vid en frivillig upplåtelse av nyttjanderätten, men inte sällan saknas en etablerad licensmarknad för verk av det slag som är föremål för tvist.
Fyra personer fälldes i ett brottmål till ansvar för upphovsrättsbrott efter att ha befunnits skyldiga till olovligt förfogande avseende upphovsrättsligt skyddade filmer på webbsidan dreamfilm.se – den 9 maj 2017 meddelade Linköpings tingsrätt sin dom och den 22 februari 2018 fastställde Göta hovrätt tingsrättsdomen i ansvarsdelen. Såväl Linköpings tingsrätt som Göta hovrätt, fann att de fyra tilltalade i enlighet med 54 § första stycket upphovsrättslagen skulle betala skälig ersättning för utnyttjande till upphovsmannen/rättighetsinnehavaren – i detta fall till målsäganden AB Svensk Filmindustri (SF). I sin dom konstaterade Göta hovrätt att den skäliga ersättningen ”ska motsvara den licensavgift som hade utgått om utnyttjandet hade skett med samtycke” (sid. 22 i domen). Vidare konstaterades att det blir fråga om att i efterhand fastställa en hypotetisk licensavgift i en förhandling mellan köpare och rättighetsinnehavare samt att ingen modell för hur beräkningen skall göras finns.
SF har i sin beräkning utgått ifrån den faktiska produktionskostnaden av den aktuella filmen – 20 MSEK, föreställt sig en normal försäljningsvinst om 20 procent – dvs 24 MSEK – samt därefter gjort ett säkerhetsavdrag om 16 MSEK och ”landat” i en skälig ersättning om 8 MSEK.
Göta hovrätt fann att det saknades anledning att ifrågasätta de uppgifter som framkommit genom den muntliga bevisningen om att den typ av licens som hypotetiskt skulle ha varit aktuell skulle ha varit en totallicens (dvs en licens utan tids- och antalsmässiga begränsningar) samt storleken av produktionskostnader och försäljningsvinst. Domstolen fann emellertid att det vid förhör även framkommit att ett fåtal svenska filmer går med vinst och drog därför slutsatsen att det inte var självklart att rättighetsinnehavaren vid en hypotetisk förhandling hade kunnat utgå ifrån att hela produktionskostnaden skulle täckas av licensavgift. Hovrätten uppskattade därför den skäliga ersättningen till 4 MSEK istället för till yrkade 8 MSEK.
Två av de tilltalade överklagade Göta hovrätts dom till Högsta domstolen och yrkade att åtalet skall ogillas, att de skall befrias från skadeståndsskyldighet samt, i andra hand, att skadeståndets storlek skall sättas ned. Högsta domstolen har beviljat prövningstillstånd i fråga om beräkning av skälig ersättning enligt 54 § första stycket upphovsrättslagen. I övriga delar förklaras målet vilande.
Högsta domstolens beslut av den 20 augusti 2018 i mål nr B 1540-18
Göta hovrätts dom av den 20 februari 2018 i mål nr B 1565-17
Linköpings tingsrätts dom av den 9 maj 2017 i mål nr B 226-15